Ajjemän, efter att ha diskuterat en del med min sambo så var jag duktig och faktiskt gjorde det, jag ringde och bokade tid hos min läkare. Känner mig lite duktig faktiskt, även fast det kanske inte borde vara en sån svår grej att göra. 

Såhär är det, jag är inte en tjej som gärna går till läkaren, jag biter hellre ihop och försöker. Nu har jag lärt mig av min sambo, att är det så att nånting inte funkar riktigt som det ska med kroppen, så måste man ringa. Han har tvingat mig att ringa några gånger, och jag har väll till slut börjat lära mig och förstå att man kanske behöver gå dit ibland. Nu är jag helnöjd med min läkare, jag trivs jätte bra med att ha honom som läkare, för han känns verkligen seriös och känns verkligen som att han tar en på allvar, till skillnad från väldigt många andra läkare som man har stött på genom sina dagar. 

Och sedan är ju inte jag en sån tjej som tycker om att ringa och prata i telefon heller, så det är ett stort steg av mig varje gång som jag faktiskt ringer samtal för att boka, eller vad det nu kan vara för anledning att jag ska ringa. Många gånger får min sambo ringa i mitt ställe, dels för att han har lättare för att föra sig i samtal än jag, och dels för att - ja, det brukar alltid gå så lätt och smidigt för honom. Han tycker liksom inte att det är minsta jobbigt, medan jag tycker att det är skitjobbigt. Självklart ringer jag mina egna samtal också, allra helst såna där super viktiga, typ när man ska ringa och boka tid hos läkaren eller liknande, då ringer jag ju självklart själv även fast att jag tycker att det är extremt jobbigt. Och jag har kommit på att jag har fått min telefonskräck från mamma, för hon är likadan. Min pappa däremot har inga problem alls med att ringa alla möjliga samtal (kan ju vara svårt att vara egen företagare om man tycker att det är jobbigt att ringa). 

Däremot så tycker jag inte att det är ett dugg jobbigt att prata med människor i verkligheten, det har jag jätte lätt för. Hur kan det komma sig att det är så egentligen? Borde man inte ha lätt för bådadera? Eller är det bara jag som är väldigt konstig? 

Iallafall, så efter att jag har varit super seg hela dagen och haft ont i rygg och allt vad det heter, så ska jag försöka ta mig in i duschen nu - undrar hur många gånger jag har tänkt det nu? - innan min sambo kommer hem. Chansen är dock väldigt stor att han hinner komma hem innan jag ens har kommit in i duschen, med tanke på hur seg jag egentligen är på att ta mig dit. Det är också väldigt konstigt egentligen, förut gick jag in i duschen det första jag gjorde innan jag gjorde nånting annat överhuvudtaget. Men nu kan det gå måååååånga timmar innan jag går in i duschen, och då har jag gjort massa annat innan också. Hmm, undrar verkligen hur det kommer sig..? 

Xoxo

Lifeisadream   

Så är det. Jag sov ganska länge idag för att vara mig, enda till 08.40, men det behövde kan jag ju lova. Det var riktigt skönt faktiskt, även om jag vaknade av att N's klocka ringde på morgonen, men jag lyckades typ somna om igen.

Jag har trotts allt hunnit äta frukost, bädda sängen, diskat och slängt i tvätt i maskinen (som jag förövrigt hoppas är klar snart, så att jag kan slänga i nästa lass med tvätt). 

Idag mår jag än så länge bättre än vad jag gjorde igår, jag har inte lika ont i min kropp som igår, även om jag känner av ryggen. Men igår hade jag riktigt ont, så jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Vet inte riktigt hur det här ska gå heller, för när jag ringde samtal så sa hon bara att jag skulle äta en full kur med alvedon, för det ska ju inte vara skadligt, men jag vill inte äta om jag inte absolut måste. Vem vet, det kanske är skadligt? Jag tänker inte chansa, hur dum får man vara liksom? Jag får ju inte äta mina vanliga mediciner, som inte ska vara skadligt för enbart mig utan ska hjälpa min magkatarr, men jag får ju inte äta dom nu under dessa omständigheter, men hon tycker att jag ska äta full kur alvedon varje dag för att dämpa smärtan? Jag vet inte riktigt hur hon tänker där, men jag kan inte påstå att det känns så säkert och seriöst från hennes sida. Jag kan ha fel, jag är inte utbildad så som hon är, men jag har en magkänsla, och säger den mig att det inte är rätt, då gör jag inte så. Jag har varit med om att läkare inte tar det seriöst förut, och att läkare inte riktigt verkar orka liksom, så neej, jag är inte dum. Jag vill bara kunna lita på att läkarna vet vad dom säger och gör, men ibland känns det som att dom gör det snabbaste och enklaste beslutet bara för att bli klara nån gång, och det känns inte heller riktigt okey. 

Nu blev det väldigt mycket text, och det kanske inte är alla som fattar vad jag snackar om i texten, men det spelar ingen roll. Dom som vet, dom vet, och dom som inte vet, då är det så helt enkelt. Dom vet när jag tycker att det är okey för dom att veta, så enkelt är det. Dom som jag känner att jag kan lita på, dom vet, och dom andra behöver liksom inte veta just nu. Och det kan vara så att jag även litar på vissa personer, men kanske inte har berättat allt för den/dom än, men då är det ju enbart för att jag inte vet hur jag ska berätta det. Så enkelt är det. 

Vad ska man göra idag då? Jadu, det är ju ganska tråkigt väder, så det blir väll ungefär som alla andra dagar skulle jag tro. Läsa, måla - kanske kolla på nån film? Jag tänkte att ni kanske ville se bilderna som jag målar sen? Kan även vara så att jag kan behöva ha lite förslag på vad man kan göra med alla bilderna sen. Jag är ju en sån där tjej som tycker om att pyssla och ha mig väldigt mycket. Nu blir det dock väldigt mycket lugnt pyssel och allt vad det heter, eftersom att jag måste ta det lugnt med min kropp så att jag inte går sönder helt. Och ni som känner mig vet ju att jag inte riktigt tycker om att ta det jätte lugnt hela dagarna, men jag lär väll mig så småningom. Jag måste bara hitta saker att sysselsätta mig med. Och det kanske jag kommer kunna göra? Jag menar, det kommer förmodligen komma upp en hel del på bloggen till exempel. Dock  så kanske det inte är så kul att läsa alla gånger, och jag förstår om man slutar läsa efter mindre än halva texten, för jag är jätte dålig på att sluta skriva i tid, även om jag försöker lära mig att sluta i tid, men när jag skriver så blir det att jag bara skriver på tills det tar slut. Sån är jag. Allting kommer på en gång, och så kan det få vara ibland, eller hur? :) 

Nu piper tvättmaskinen på mig, så jag lär väll gå och plocka ur det nu och slänga in ett nyss lass med tvätt! 

See you

xoxo

Lifeisadream