Känns helt overkligt att jag snart ska bli mamma på riktigt, inte bara känna konstiga buffar i magen. För det är precis så det känns just nu - konstigt buffar och rörelser. Känns som att jag har en alien eller nått i magen som försöker komma ut, det är så sjukt att det faktiskt finns en liten människa i min mage! Helt sjukt - skojar inte! 

Hon är en riktig liten vilde i magen, och tar i för kung och fosterland med alla sina rörelser. Samtidigt som det är sjukt underbart att känna henne så är det sjukt obehagligt också. Magen trycks åt alla håll och kanter, hon ger mig världens sparkar och slag så jag tror jag ska dö vissa gånger för att det gör så jäkla ont. Vissa gånger skriker jag rakt ut, andra gånger så kan jag bita ihop men blir att jag tappar andan en kort sekund. Det är helt sjukt! Hur kan man vara så liten men så stark? Och att det liksom finns en liten människa där, det är också helt sjukt! Från ingenting så blir det en livs levande människa som växer inuti magen - hur skumt är inte det egentligen? 

Just nu längtar jag så enormt mycket till att jag får henne på mitt bröst, så att jag kan känna henne, pussa henne, krama henne - och samtidigt slippa denna smärtan i ryggen och rastlösheten och handikappskänslan för att man inte kan funka som tidigare. Att jag inte kan jobba, och jag kan inte lyfta och liknande som tidigare. Kan inte sitta ner speciellt länge, inte stå, inte gå, problem att ligga ner och det ena och det andra. Vill bara må bra igen. Visst, jag mår bra, jag vet att jag har en liten skrutt i min mage som mår bra, och som verkar vara frisk på alla sätt och vis, och jag skulle kunna utstå det här tusen gånger om för hennes skull, men det tär på mig som människa - tär på mig som mig! 

Men hey! Det är bara 93 dagar kvar tills hon är beräknad att komma :D Det kommer gå fort hoppas jag! Jag försöker ju komma på saker att göra hela tiden som gör att mina dagar går lite, och så att jag känner att jag faktiskt gjort nånting, att jag är till nån nytta, inte bara en latmask som är. Fast jag vet att jag inte är en latmask, eftersom att jag blir så frustrerad hela tiden över att jag inte kan göra vissa saker. Men nej, snart kommer hon! Som jag längtar efter henne! Det är helt sjukt. 

Hur kan man älska en person så mycket, trotts att man aldrig har sett henne eller träffat henne än? Hur kan man verkligen älska nån så högt på denna jord, vara så kär, och verkligen känna att hon är helt perfekt utan att ens ha sett henne? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen!    Då den bloggen jag gjorde nyss inte ville funka ordentligt, så bytte jag bloggportal igen. Så du är det denna som gäller, förutsatt att den funkar ordentligt : http://vardagenimittliv.blogg.se/ ...

Äntligen har jag bestämt mig, och jag har bytt till en ny bloggportal! Starta från nytt, denna blogg kommer dock ligga kvar. Jag kommer inte ta bort hela, då jag har haft denna sen mitt första barn föddes.    Om ni vill fortsätta följa mitt liv, ...

God morgon! Jag har funderat och funderat, det kanske är dags för en ny blogg? En nystart liksom? Vad tror ni? Och om jag gör det, vilken bloggportal är den bästa? Innan jag började blogga här på bloggplatsen så hade jag på blogg.se, men vilken är eg...

Jag förstår seriöst inte hur man hinner med allting när man är själv med två barn. Dels hur man hinner storstäda när man är själv med två barn, och hur man hinner med sig själv om man typ vill blogga eller träna eller vad som helst. Promenader är ju ...

Det måste jag ju ändå säga att det har varit idag, även om jag hade tänkt att jag skulle ha hunnit med mycket mer än vad jag gjorde. Jag är ändå överlag väldigt nöjd med dagen :) Medan Elsa var på förskolan så hann jag med en del tvättande, skott...