Alla inlägg den 27 november 2014

Av mammatillelsa - 27 november 2014 13:05

Det hela började lite lätt torsdagen (6/11) av att jag hade ganska onda värkar på morgonen som sen släppte innan vi kom till barnmorskan. Hade tid inbokad. Kommer dit ocg vi lyssnar som vanligt på hjärtljuden och kollar blodtrycket. Berättar att jag haft känningar, så hon kollar tappen och hur öppen jag är. 1 cm och tappen ligger fortfarande bakåt, men hon gör en hinnsvepning. Fy i hel-vete vad ont det gjorde kan jag lova!! N får inte åka till Fagersta eftersom att det kan starta ordentligt när som helst. Vi bokade ingen ny tid, utan vi skulle återkomma på måndagen om lillskruttan fortfarande inte tittat ut.

Vi tar det lugnt, köper med oss mat hem, jag lägger mig i ett bad eftersom att jag hade ont efter hinnsvepningen. Tog det lugnt hemma och bara var liksom.

Vaknar runt 1 på natten av att jag har världens mensvärk. Går upp och går på toa, men finns inga som helst tecken på att det skulle vara nått. Jag gick tillbaka till sängen och la mig, men kunde inte somna om. Runt 5 började jag få värkar. Dom gick att ta själv och andas igenom, och dom var inte så överdrivet täta. N vaknade och vi började klocka värkarna lite, och vid 7-8 ringde jag in till förlossningen för att dubbelkolla med dom och lite så.

Vi stannade kvar hemma, men vid 11 började det tillta i styrka och jag kände att jag behövde få komma in. N packade ihop sista grejerna medan jag försökte få tag på förlossningen, och vi åkte in.

Strax innan 12 kom vi in, dom kikade, fortfarande bara 1 cm öppen. Alternativen var att åka hem igen, vara på en annan avdelning eller åka till IKEA en sväng. Så vi bestämde att vi åker till Erikslund, äta lite lunch och kika runt och komma tillbaka efter nån timme. Mötte upp mamma precis när vi kom ut vid förlossningen :)

När vi kom ut till Erikslund började det göra ännu ondare, men eftersom att jag inte hade ätit lunch så var jag tvungen att äta för att ha energin. Från bilen bort till restaurangerna fick jag stanna flera gånger och ta emot värkarna. Dom började komma mycket tätare och mycket mer intensiva.

Väl vid bordet med mat framför så tog det lååååång tid att få i sig eftersom att jag fick starka värkar hela tiden. När vi ätit klart så bestämde vi att åka tillbaka till förlossningen - det hade ändå gått två timmar - men det tog tid att komma bort till bilen då jag även behövde gå på toa innan vi åkte. Fick stanna och ta värkar flera gånger, det kom så tätt och intensivt så jag grät igenom värkarna.

När vi kommer in till förlossningen igen så kollar dom hur öppen jag är - 2 cm bara - men vi får vara kvar. Nu börjar vi diskutera smärtlindring, jag vill helst inte ha medicinsk smärtlindring, så jag väljer att testa kvaddlar och ett bad.

Får frågan om jag vill sitta eller stå när dom lägger kvaddlarna. Jag väljer att sitta så jag har mamma och N framför mig. Det behövdes, hade jag stått så hade jag ryckt undan hela ryggen, nu hade jag mamma och N framför så kunde inte flytta på lig speciellt långt, och dom blev nog lite halvdöva ett tag. Det var det ondaste jag varit med om! Har nog inte skrikit så högt i hela mitt liv, och grät jag inte innan så grät jag då! Men det yog bort smärtan jag hade i ryggen, så in till badet och även få några citodon.

Dom kom in med jämna mellanrum för att lyssna på bebisen, eftersom att jag låg i varmt vatten. Nu var det lättare att andas igenom värkarna eftersom att det bara kändes framtill nu. En timme ungefär låg jag i badet, sen började kvaddlarna släppa, så började få ont i ryggen igen.

Upp ur badet och in till det rum vi fått tilldelat. Diskutera smärtlindring igen, och kolla hur öppen jag är. Fortfarande 2 cm. Upp och försöka gå lite, vilket gick sådär. Till slut så sa barnmorskan J att jag inte kunde ha det sådär, så vi diskuterade och bestämde att jag skulle testa akupunktur. Hon förberedde och jag gick på toa innan. Bara under en kort kisspaus fick jag ta 2 täta värkar.

In i rummet igen, vi ändrar och bestämmer att jag ska testa lustgas. Och det var det bästa jag varit med om. Första värken jag tog med lustgas blev en dubbelvärk, så blev lite tokigt, men dom gånger jag hann börja andas i masken innan värken kom var det underbart, annars blev det "aajaajaajaajaaaj" i masken medan N och mamma påminde mig om att andas.

Nästa gång dom kom och kollade var jag öppen 5 cm, och vi bestämde att förbereda för Eda om jag skulle vilja ha det.

Värkarna blev värre, dom höjde lustgasen och jag bestämde mig för att ta eda. Hög på lustgas, försöka vara med med både kropp och hjärna, det var inte det lättaste. Dom gav mig olika order, och försökte prata med mig. Det blev inte rätt varje gång, men vi fick ihop allt. Eda på plats och lustgas, så underbart!

Allting är lite snurrigt här, allting kommer kanske inte i rätt ordning, jag har ingen koll på vilken ordning allting kommer, då jag var väldigt borta av lustgasen.

Öppen 9 cm när dom kollade igen, vilket då inte var så konstigt att jag fick sån värre smärta rätt som det var, från 5 cm till 9 cm på en väldigt kort tid. Den där sista 1 cm kåndes dock som hundra år. Flera gånger kändes det som att hon skulle komma ut, jag fick krystvärkar men fick inte trycka på. Jag höll på att bli tokig. 9 cm och kant kvar som skulle utplånas.

Dom fick lov att ta hål på hinnan så att vattnet gick, eftersom att det inte ville gå av sig själv.

Satte mig på en pilatesboll och vaggade fram och tillbaka för att få bort den där kanten. Andra gången när jag sa att hon kommer komma ut, så fick jag äntligen börja trycka på om kroppen sa det.

Jag var livrädd för att hon skulle komma ut innan dom hunnit komma in i rummet.

Nu har jag noll koll på allt, men har nått minne av att dom satt och kollade och väntade, jag pressade, tappade energi och ork, jag blev arg för att dom inte lyssnade på mig när jag sa att jag inte klarade mer, att jag inte orkade, men dom fortsatte säga att jag klarar det. Tydligen så höjde dom droppet som hjälpte till med värkarna, från 5 till 60. Och det var ju bra, för det hjälpte ju att få ut henne.

Efter en stund så sa dom att dom höll emot och att jag inte får trycka på utan kroppen måste göra det själv. Jag trodde jag skulle dö! Det kändes som att varje litet ben där nere skulle gå sönder om jag inte fick ut henne på en gång!!

ÄNTLIGEN!! 01.09 kom hon ut!! Tårarna bara rann på mig! Jag kunde bara kolla på henne!

Fick två stygn för att det inte skulle svida så mycket när jag kissade, inget som behövde sys egentligen. 3 skrapsår fick jag.

49 cm lång och 3370 gram :)

Presentation


En tjej född -91, flyttar strax till hus med min sambo och våran dotter. Väntar vårt andra barn, beräknad att komma i oktober -16. Här skrivs om allt möjligt!

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok

HittaRecept/MyTaste

hittarecept.se

Skapa flashcards