Det där med att få ihop allting med familj och jobb, och allt det andra, det är ju inte det lättaste just nu känns det som. Jag vet inte, jag kanske aldrig har haft lätt för att få ihop det? Eller så är det bara så det känns just nu i och med sorgen, jag vet inte riktigt.. Stressen över att inte veta hur mycket man får jobba, bristen på ordentligt med sömn, försöka hinna med att fixa veckouppgifterna som jag har i och med mitt lilla extra jobb, försöka få in tid till att vara med min dotter, försöka umgås med min sambo - samtidigt som jag ska försöka göra det jag mår bra av, träna, måla, pyssla, hålla hemmet rent osv... För tillfället så känns det som att allting är för mycket, som att jag liksom inte klarar av att hålla balansen mellan allting, som att jag liksom inte får ihop allting ordentligt. Jag vet inte, men det känns som att jag lyckades på nått sätt innan den här sorgen kom in, att jag ändå lyckades balansera upp allting på ett ganska okey sätt.. Jag får väll helt enkelt försöka sätta upp ett litet mål om dagen, utöver att jag förhoppningsvis får jobba... 

Gu', nu blev allting lite konsigt här hur jag skrev... Hoppas att det inte blev alltför konstigt nu, och att ingen tar dette som nånting negativt. Jag vet ju att jag självklart kommer få tillbaka balansen så småningom, och jag försöker ju varje dag med att få tillbaka nån typ av balans för tillfället, men det är lite tufft till och från. Men jag försöker iallafall, och det är väll det som är det viktigaste? 

En ny vecka, då nblir det nya tag och nya möjligheter.

Jag hade hoppats på att sömnen skulle vart bra inatt, men nej, med en dotter som inte är helt frisk blir det inte så bra sömn. Men men, det är bara upp och hoppa och iväg till jobbet. Förhoppningsvis blir man pigg :)