Ajjemän, efter att ha diskuterat en del med min sambo så var jag duktig och faktiskt gjorde det, jag ringde och bokade tid hos min läkare. Känner mig lite duktig faktiskt, även fast det kanske inte borde vara en sån svår grej att göra. 

Såhär är det, jag är inte en tjej som gärna går till läkaren, jag biter hellre ihop och försöker. Nu har jag lärt mig av min sambo, att är det så att nånting inte funkar riktigt som det ska med kroppen, så måste man ringa. Han har tvingat mig att ringa några gånger, och jag har väll till slut börjat lära mig och förstå att man kanske behöver gå dit ibland. Nu är jag helnöjd med min läkare, jag trivs jätte bra med att ha honom som läkare, för han känns verkligen seriös och känns verkligen som att han tar en på allvar, till skillnad från väldigt många andra läkare som man har stött på genom sina dagar. 

Och sedan är ju inte jag en sån tjej som tycker om att ringa och prata i telefon heller, så det är ett stort steg av mig varje gång som jag faktiskt ringer samtal för att boka, eller vad det nu kan vara för anledning att jag ska ringa. Många gånger får min sambo ringa i mitt ställe, dels för att han har lättare för att föra sig i samtal än jag, och dels för att - ja, det brukar alltid gå så lätt och smidigt för honom. Han tycker liksom inte att det är minsta jobbigt, medan jag tycker att det är skitjobbigt. Självklart ringer jag mina egna samtal också, allra helst såna där super viktiga, typ när man ska ringa och boka tid hos läkaren eller liknande, då ringer jag ju självklart själv även fast att jag tycker att det är extremt jobbigt. Och jag har kommit på att jag har fått min telefonskräck från mamma, för hon är likadan. Min pappa däremot har inga problem alls med att ringa alla möjliga samtal (kan ju vara svårt att vara egen företagare om man tycker att det är jobbigt att ringa). 

Däremot så tycker jag inte att det är ett dugg jobbigt att prata med människor i verkligheten, det har jag jätte lätt för. Hur kan det komma sig att det är så egentligen? Borde man inte ha lätt för bådadera? Eller är det bara jag som är väldigt konstig? 

Iallafall, så efter att jag har varit super seg hela dagen och haft ont i rygg och allt vad det heter, så ska jag försöka ta mig in i duschen nu - undrar hur många gånger jag har tänkt det nu? - innan min sambo kommer hem. Chansen är dock väldigt stor att han hinner komma hem innan jag ens har kommit in i duschen, med tanke på hur seg jag egentligen är på att ta mig dit. Det är också väldigt konstigt egentligen, förut gick jag in i duschen det första jag gjorde innan jag gjorde nånting annat överhuvudtaget. Men nu kan det gå måååååånga timmar innan jag går in i duschen, och då har jag gjort massa annat innan också. Hmm, undrar verkligen hur det kommer sig..? 

Xoxo

Lifeisadream   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen!    Då den bloggen jag gjorde nyss inte ville funka ordentligt, så bytte jag bloggportal igen. Så du är det denna som gäller, förutsatt att den funkar ordentligt : http://vardagenimittliv.blogg.se/ ...

Äntligen har jag bestämt mig, och jag har bytt till en ny bloggportal! Starta från nytt, denna blogg kommer dock ligga kvar. Jag kommer inte ta bort hela, då jag har haft denna sen mitt första barn föddes.    Om ni vill fortsätta följa mitt liv, ...

God morgon! Jag har funderat och funderat, det kanske är dags för en ny blogg? En nystart liksom? Vad tror ni? Och om jag gör det, vilken bloggportal är den bästa? Innan jag började blogga här på bloggplatsen så hade jag på blogg.se, men vilken är eg...

Jag förstår seriöst inte hur man hinner med allting när man är själv med två barn. Dels hur man hinner storstäda när man är själv med två barn, och hur man hinner med sig själv om man typ vill blogga eller träna eller vad som helst. Promenader är ju ...

Det måste jag ju ändå säga att det har varit idag, även om jag hade tänkt att jag skulle ha hunnit med mycket mer än vad jag gjorde. Jag är ändå överlag väldigt nöjd med dagen :) Medan Elsa var på förskolan så hann jag med en del tvättande, skott...